Det är ett år sen det hände. Idag är det ett år sen allt förändrades. Idag är det ett år sen du togs ifrån mig! Och jag har fortfarande svårt att förstå att du inte finns kvar hos oss. Det har gått för fort, det känns verkligen inte som att det har gått ett år. Jag hatar verkligen att leva utan dig. Du var för ung för att dras ifrån oss, du var bara 63år. Varför togs just du ifrån oss? Varför kunde du inte ha vunnit fighten mot cancern? Varför vann den mot dig? Kan du svara på det? Varför lät du den vinna? Varför lämnade du oss?
Du fanns alltid där när man behövde dig och du lyssnade alltid på en om man behövde prata ut. Du fanns alltid där, men nu är du borta. Vem ska nu lugna ner mig när jag inte vet vad jag ska göra? Vem ska nu lägga armarna om mig? Förstår du inte att jag behöver ha dig här hos mig?

När du dog så förändrades mitt liv, jag vet inte om du kan se det från himlen, men det har förändrats välidigt mycket. Jag är inte samma person längre. En del av mig försvann när du dog. Inte bara en liten del, utan en stor del. Jag är så arg och ledsen över att du lämnade oss. Varje dag tänker jag på dig och vill bara att du ska ringa och säga att allt är en dröm, att du fortfarande lever. Men jag vet att det aldrig kommer att hända. Och det är otroligt svårt att acceptera det. För om det är någon jag behöver så är det du. Du är min Mormor, och alla behöver sin Mormor vid sin sida.
Jag är så arg på mig själv, på grund av att jag inte kom och hälsade på dig mer än en gång när du var sjuk och låg på sjukhuset. Jag hälsade på dig EN gång, jag skulle ha hälsat på dig flera gånger och gett dig styrka! Sista gången jag såg dig var 4-5månader innan du dog. Och då ljög jag för dig när jag skulle gå. Jag klarade inte av att se dig så svag så jag sa att jag skulle på match för att jag vill därifrån. Men i själva verket orkade jag inte se dig svag och sjuk. Förlåt Mormor!

Idag är det ett år sen du dog, och jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Och för varje dag som går, så gör det ondare i mig, för saknaden gör så ont och är så stark att den sliter i mig. Jag önskar att du aldrig togs i från mig.
Jag älskar dig Mormor, snälla kom tillbaka och säg att allt är en dröm!