Allt är ditt fel! Det gör så jävla ont i mig att jag bara vill försvinna! Jag fattar inte att jag har låtit dig såra mig så djupt som du har gjort. Så fort jag ser en bild på dig, eller hör låten som symboliserar dig, eller bara ser att du är inne på msn och vi inte ens pratar med varandra då, det är det som gör ont.
Men det som gör ondast är att du inte kan vara ärlig mot mig när vi väl pratar, utan allt du säger är typ som luft. Så många gånger som du har sagt vissa saker till mig och verkligen säger att du menar det eller att det kommer att ske och sen så stämmer inte det, det är också en sak som gör ont.
Jag vet inte hur många gånger jag har blivit glad över att du vill ses, och sen så händer det inte. Tro det eller ej Z, men det sårar mig så otroligt mycket. För en gångs skulle kan du väl åtminstonde förstå hur mycket jag verkligen tycker om dig. Jag försöker att lägga undan mina känslor, men det går inte, jag försöker glömma dom, men dom ligger kvar.
Jag har försökt att hålla dig så hemlig som möjligt i bloggen, men snart vet jag inte hur länge jag klarar av att hålla dig hemlig. För det verkar som om du ändå inte förstår, så snart får jag väl skriva ut ditt namn så att DU förstår att det är DIG jag menar och ingen annan.
Jag borde kanske ha lyssnat på mina vänner när dom sa till mig att du fuckar mitt huvud, men jag vägrade lyssna för jag ville inte inse att du gjorde det. Men här sitter jag nu med ett sönder fuckat huvud och sårad. Du har lyckas med att sänka mig, det är ingen annan som har lyckats med det förut. MEN DU HAR LYCKATS MED DET! Jag tror nog att ingen har sårat mig så här djup som du har gjort, och jag vet ärligt tala inte om jag kan ta mig ur det. Det är så illa att jag har börjat hata kärlek. För kärlek för mig är att man är ärlig mot varandra och berättar om något har ändrats, men eftersom du inte kan vara ärlig så har det gjort att jag har börjat tvivla på kärleken.
DET ÄR DITT FEL ATT JAG MÅR SOM JAG MÅR JUST NU! Jag fattar inte att jag kunde vara så dum att jag gick på det du sa, iaf om den delen att du tyckte om mig. Allt jag någonsin har sagt till dig har varit sant, men det du har sagt har väl tydligen varit en lögn. Hoppas att du är nöjd Z, du har gjort så att jag inte kan känna den lyckan jag vill känna. För det är en lycka som jag vill dela med dig, och ingen annan. Sakta men säkert så tar du en del av mitt hjärta och korssar biten långsamt, så snart har jag ett hjärta som inte går att laga. Det är för dig jag lever, och jag skulle kunna skänka mitt liv till dig. Men frågan är bara om du kan se det....