Igår var det verkligen en helvetes dag, jag varknar runt 20 över 9 som jag alltid gör när jag ska iväg och jobba, men ca två minuter efter att jag vaknat får jag samtalet som får hela min värld att rasa...

Jag kollar på telefonen och ser att det är Emma som ringer, jag blir sjukt glad eftersom jag inte har pratat med henne på ett bra tag, i andra änden av telefonen hör jag en rätt så skärrad röst som säger "Låg du och sov?" jag svara självklart att jag nyss hade vaknat, så var lite smått trött men det var inte så farligt. Då säger den skärrade och sorgsna rösten "Jag har något väldigt tragiskt att berätta för dig... Det är så här att igår kväll fick Lasse en hjärtattack...*tyst i några sekunder sen så birster det* och dom kunde inte rädda honom..."
Jag sätter mig rätt upp i sängen och får fram ett kraxande "Du skämtar?!" till svars får jag att det inte var något skämt, och jag tappar allt, jag brister ut i gråt och får panik, vi båda gråter och säger att vi ska finns där för varandra och häjlpa alla i vår omgivning igenom det det här.

Efter samtalet går jag ut i vardagsrummet med tårar som rinner ner från mina kinder och gråten i halsen, min syster, mamma och syster pojkvän sitter i soffan, kollar frågande på mig tills min mamma frågar vad som har hänt och jag berättar vad jag nyss har fått höra.. Jag sitter kvar ett tag och låter tårarna rinna och försöker samla mig så gott jag kan, men när jag går ut i köket så brister det igen, jag slår handen i skåpsluckan så hårt att den nästan trillar ner och stänger in mig på mitt rum medans jag fort som fan sminkar mig, klär mig och fixar håret, jag ville inte vara hemma längre, jag kunde inte vara ensam, utan jag behövde vara med dom som behövde mig lika mycket som jag behövde dom just nu... Så jag åker tidigare än vanligt till mina kusiner..

När jag kommer till mina kusiner så sitter vi och pratar lite och tröstar varandra innan vi går ner till McDonalds för att köpa lite lunch klockan är ju liksom runt 11 på förmiddagen. Medans vi står och väntar på att maten ska bli klar så går jag och Jonas (kusin) ut och väntar utanför där han ringer ett samtal till en annan vän vi har och pratar lite med honom, när han har lagt på så brister det för honom och jag lägger armarna om honom och säger med gråten i halsen "jag vet att det är jobbigt, jag saknar honom jag med...Men vi kommer ta oss igenom det här med tiden".  Efter det var hela dagen så otroligt känslomässig, tåranra rann vart man än gick och var, folk försökte trösta en fast det inte rikitgt gick, man hade det sjukt svårt att koncentrera sig på jobbet och allt.

Om jag skulle kunna skriva ett brev till Lasse som nu är uppe i himlen, så skulle det nog se ut på det här sättet...

"Kära och Underbara Lasse.
Du var den mest underbaraste människan på den här jorden, så ödmjuk och snäll. Du hade verkligen ett hjärta utav guld och jag är så stolt över att jag har dig som en utav mina närmsta vänner, och det kommer du alltid att vara oavsett vart du än är.
Jag har så otroligt svårt att förstå att du inte längre finns bland oss utan att du sitter där uppe och vakar över oss. Vi hade verkligen behövt ha dig här på jorden i denna stund, vi vill bara vakna upp och rymma från den här mardrömmen vi lever i just nu. Vi behöver dina kramar som alltid gav trygghet och värme..
En person som dig får man leta efter i evigheter,  för det finns få av dom, vi hade en sån otroligt tur som fick ha dig i våra liv och att vi fick lära känna dig. Det finns inga ord som beskriver hur mycket jag verkligen saknar dig just nu i denna stund. Kan du inte bara ge oss ett tecken på att du mår bra där uppe så att vi kan känna oss lite lugna?
Min högsta önskan just nu är att du ska komma tillbaka till oss, smärtan är för stark för att hålla sig inlåst och sorgen är lika stark den. Jag kom och tänka på nu att jag aldrig mer kommer att få se dig le, krama dig, skratta med dig eller  umgås med dig... och det gör så förbannat ont i mitt hjärta att veta om det, för du var den personen som alla älskade. Och jag älskar dig något så otroligt mycket min vän och jag vill inget hellre än att du ska komma tillbaka till oss så att vi kan få må bra igen. Jag vill så gärna träffa dig igen och säga till dig hur mycket du verkligen betyde för mig och hur mycket jag verkligen älskar dig. för det gör jag verkligen.
Vi ses snart igen min älskade vän, Vila I Frid  ♥ // Emmz"