Nu är jag hemma igen det är skönt, ska snart börja packa inför morgondagens föreställning. Idag i skolan så skulle vi skriva en uppsats om "kärlek vid första ögonkastet", jag skrev självklart om Krille. Eftersom han en gång i tiden var den killen jag älskade mest, men nu har vi tappat kontakten och det är synd. Men uppsatsen blev bra och min lärare tyckte om den! så här blev den: 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Inte? Men det gör i alla fall jag. Och nu ska jag berätta varför. 

Det var den 17/11-04 då jag, Roki, Mac, Alle, Patrik & Edith skulle åka till Solna Centrum för att se på deltagarn från IDOL2004 var där. Inne i Solna Centrum så träffade jag på Jennifer som jag inte hade träffat på 2år, och tack vara att vi träffades där så tog vi upp kontakten igen. Men men, vi kollade i alla fall på föreställningen, när vi står där så ser jag Jonas, det är en polare till mig, så jag ropar på honom och ber honom att komma till oss. Vi har grymt kul där, vi står och hoppar och skriker och knuffas med andra, tillslut tycker väktarna att vi är för jobbiga så dom slänger ut oss. Efter att vi har blivit utslängda så ställer/sätter vi oss på en trappa, vi sitter och pratar och har det trevligt. Efter ett tag så ringer Jonas mobil, när han har pratat klart så säger han att vi ska möta en polare till honom nere vid centrum. Så vi går nerför trapporna, och där på en bänk sitter HAN! Och innan jag ens hinner reagera så tar han min hand och säger: 

Krille: Hej, det är jag som är Krister. Men du kan kalla mig för Krille. 

Mitt hjärta stannade och jag kunde inte prata som mina vänner var tvungna och säga mitt namn. *pinsamt*

Det  var som om hans ord och ögon hade förtrollat mig. Det var som att sväva på rosa små moln. Sen så bröts allt utav att min mamma ringer och säger att jag var tvungen att åka hem och öppna dörren åt min syster som har glömt nycklarna hemma. Så vi alla åkte hem till mig. Och det första Krille gör när han kommer in i mitt rum, är att han slänger sig på min säng, och ber mig att komma och lägga mig bredvid honom i sängen *konstigt nog men sant*. För ett ögonblick fanns det bara han och jag. Ingen annan fanns där. Sen så ringer syrran på dörren och bryter hela stämningen. Så vi bestämmer oss för att gå ut. Och helt plötsligt när vi går på bron så har jag ett par armar om mig. Jag kollade upp och såg att det var Krille som hade lagt armarna om mig. Jag har aldrig trivts så bra i någons armar förut. Det sättet han la armarna om mig, ja jag vet inte hur jag ska beskriva den känslan. Men den var trygg, och jag har aldrig känt mig så trygg som jag gjorde då.

Och han gjorde mig alltid glad när jag var ledsen, och han fick mig alltid att må bra när jag mådde dåligt. Och så beskyddade han mig, ingen annan kille har gjort det förut. Det är därför jag aldrig kommer att sluta älska honom, även om vi inte har kontakt längre så kommer han alltid att finnas i mitt hjärta. Det här är därför jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Om det här inte hade hänt så hade jag inte trott på det. Men jag har upplevt det, och det är jag glad över.

Slut!

Min lärare tycket verkligen om min uppsats och det är jag väldigt glad över, för det här kom nämligen får hjärtat.