Saknar Dig...






Helvetes Dag Igår....

Igår var det verkligen en helvetes dag, jag varknar runt 20 över 9 som jag alltid gör när jag ska iväg och jobba, men ca två minuter efter att jag vaknat får jag samtalet som får hela min värld att rasa...

Jag kollar på telefonen och ser att det är Emma som ringer, jag blir sjukt glad eftersom jag inte har pratat med henne på ett bra tag, i andra änden av telefonen hör jag en rätt så skärrad röst som säger "Låg du och sov?" jag svara självklart att jag nyss hade vaknat, så var lite smått trött men det var inte så farligt. Då säger den skärrade och sorgsna rösten "Jag har något väldigt tragiskt att berätta för dig... Det är så här att igår kväll fick Lasse en hjärtattack...*tyst i några sekunder sen så birster det* och dom kunde inte rädda honom..."
Jag sätter mig rätt upp i sängen och får fram ett kraxande "Du skämtar?!" till svars får jag att det inte var något skämt, och jag tappar allt, jag brister ut i gråt och får panik, vi båda gråter och säger att vi ska finns där för varandra och häjlpa alla i vår omgivning igenom det det här.

Efter samtalet går jag ut i vardagsrummet med tårar som rinner ner från mina kinder och gråten i halsen, min syster, mamma och syster pojkvän sitter i soffan, kollar frågande på mig tills min mamma frågar vad som har hänt och jag berättar vad jag nyss har fått höra.. Jag sitter kvar ett tag och låter tårarna rinna och försöker samla mig så gott jag kan, men när jag går ut i köket så brister det igen, jag slår handen i skåpsluckan så hårt att den nästan trillar ner och stänger in mig på mitt rum medans jag fort som fan sminkar mig, klär mig och fixar håret, jag ville inte vara hemma längre, jag kunde inte vara ensam, utan jag behövde vara med dom som behövde mig lika mycket som jag behövde dom just nu... Så jag åker tidigare än vanligt till mina kusiner..

När jag kommer till mina kusiner så sitter vi och pratar lite och tröstar varandra innan vi går ner till McDonalds för att köpa lite lunch klockan är ju liksom runt 11 på förmiddagen. Medans vi står och väntar på att maten ska bli klar så går jag och Jonas (kusin) ut och väntar utanför där han ringer ett samtal till en annan vän vi har och pratar lite med honom, när han har lagt på så brister det för honom och jag lägger armarna om honom och säger med gråten i halsen "jag vet att det är jobbigt, jag saknar honom jag med...Men vi kommer ta oss igenom det här med tiden".  Efter det var hela dagen så otroligt känslomässig, tåranra rann vart man än gick och var, folk försökte trösta en fast det inte rikitgt gick, man hade det sjukt svårt att koncentrera sig på jobbet och allt.

Om jag skulle kunna skriva ett brev till Lasse som nu är uppe i himlen, så skulle det nog se ut på det här sättet...

"Kära och Underbara Lasse.
Du var den mest underbaraste människan på den här jorden, så ödmjuk och snäll. Du hade verkligen ett hjärta utav guld och jag är så stolt över att jag har dig som en utav mina närmsta vänner, och det kommer du alltid att vara oavsett vart du än är.
Jag har så otroligt svårt att förstå att du inte längre finns bland oss utan att du sitter där uppe och vakar över oss. Vi hade verkligen behövt ha dig här på jorden i denna stund, vi vill bara vakna upp och rymma från den här mardrömmen vi lever i just nu. Vi behöver dina kramar som alltid gav trygghet och värme..
En person som dig får man leta efter i evigheter,  för det finns få av dom, vi hade en sån otroligt tur som fick ha dig i våra liv och att vi fick lära känna dig. Det finns inga ord som beskriver hur mycket jag verkligen saknar dig just nu i denna stund. Kan du inte bara ge oss ett tecken på att du mår bra där uppe så att vi kan känna oss lite lugna?
Min högsta önskan just nu är att du ska komma tillbaka till oss, smärtan är för stark för att hålla sig inlåst och sorgen är lika stark den. Jag kom och tänka på nu att jag aldrig mer kommer att få se dig le, krama dig, skratta med dig eller  umgås med dig... och det gör så förbannat ont i mitt hjärta att veta om det, för du var den personen som alla älskade. Och jag älskar dig något så otroligt mycket min vän och jag vill inget hellre än att du ska komma tillbaka till oss så att vi kan få må bra igen. Jag vill så gärna träffa dig igen och säga till dig hur mycket du verkligen betyde för mig och hur mycket jag verkligen älskar dig. för det gör jag verkligen.
Vi ses snart igen min älskade vän, Vila I Frid  ♥ // Emmz"








Du Finns Alltid Hos Mig!

Jennie, min lilla Jennie, du finns alltid hos mig. Dom här senaste dagarna har jag tänkt på dig och saknat dig mer än någonsin och jag har besökt din grav nästan varje dag under sommaren... Det är fortfarande väldig många utav oss som inte har kommit över din bortgång, men jag har lärt mig att leva med att inte kunna prata med dig så som vi gjorde, men det är svårt att kunna acceptera det. Det tog ett bra tag innan jag hittade min styrka som gjore att jag kunde hantera sorgen efter att du gick bort. Vissa av oss har tagit det hårade än andra, och vi försöker så gott vi kan med att hjälpa dom att försöka hantera sorgen.

Nu är det sommar, och den är inte likadan utan dig.. Golfängarna ser gråare ut och vi sitter knappt där om kvällarna som vi alltid gjorde när du var i livet... Om jag tänker efter som har vi alla gått skilda vägar (kanske inte alla, men vissa av oss), det är sällan man ser oss tillsammans. Det var du som höll ihop oss helt enkelt. 
Sommarkvällarna ser mörkare ut och känns kallare, kan du inte komma tillbaka till oss nästa sommar så vi åtminstonde kan få uppleva en sommar med dig igen?

Det har gått 2år, 4månader och 24dagar sen vi miste dig och det går inte en enda dag utan att vi tänker på dig, älskar dig och saknar dig. Vila I Frid min underbara vän, vi ses snart igen!



Vissa personer som jag har mött har sagt att jag har blivit känslokall pga att jag har kunnat gå vidare snabbare än andra, och vissa personer skriver och säger att jag inte vet hur det är att mista någon nära för att jag skriver att jag hoppas att man kan hitta stryka att ta sig igenom sorgen, för det är något vi alla som måste gå igenom någon gång i livet, att mista någon är fan inte lätt, men man finner alltid en stryka som får en att kunna hantera sorgen.. Jag om någon borde veta det, att mista sin mormor, två vänner, sin gudfar och en nära släkting på 5månader är inte lätt... Men jag fann min styrka tillslut (så du som skrev det du skrev, tänk efter lite innan du skriver). Så jag ville bara klargöra att jag vet exakt hur det är att mista någon som stod mig nära...




Vi Tänker På Er Norge!

Jag borde ha skrivit det här för några dagar sedan, men jag har bara inte riktigt förstått vad det är som har hänt tro mig jag vet vad som har hänt men det har bara inte sjunkit in, så nu när det har sjunkit in så måste jag få skriva av mig lite om vad jag tycker om den där förbannade idioten som har tagit livet av unga (och äldre) människor...

Anders Behring Breivik hur fan kunde du göra så här?! Är du så patetisk att du var tvungen att ta livet av 60-100personer (det är inte klart än hur många som har mist sina liv)?! DET VAR BARN SOM VAR UTE PÅ ÖN DIN JÄVLA IDIOT! Du förtjänar verkligen att ruttna i helvetet så som du har förstört livet på flera 1000personer! När du sköt dom på ön så skadade du flera 1000 om inte flera 100.000 hjärtan! Du har satt en hel nation i sorg, och du har blod på dina händer som aldrig kommer att försvinna! Du har tagit någons son/dotter/pappa/mammas liv, hur får det dig att må?!

"Han åkte i en svart stor bil med tonade rutor, och fördes i en hemlig gång till salen"... Så sa dom på nyheterna idag när du åkte till Tingshuset i Oslo... DU FÖRTJÄNAR INTE ATT ÅKA I EN BIL MED TONADE RUTOR OCH FÖRAS TILL SALEN I EN HEMLIG GÅNG! Det du förtjänar är att bli inlåst och få känna samma smärta som du har åstakommit, om inte värre smärta! Det du har gjort är oförlåtligt och ingen kommer att glömma hatet man har mot dig!
Anders Behring Breivik, må du brinna i helvetet!!!

Till er som var på ön och tog er där ifrån:
Jag beundrar erat mod och eran stryka, och är som hemskt ledsen över att ni har fått gå igenom det här, ingen ska behöva gå igonom något så fruktansvärt. Mina tankar går till er och era familjer. Kom ihåg att ni är starka och har många personer bakom er som stöttar er.
Ni är hjältar och kommer alltid att förbli det!

Till dom anhöriga som miste någon på ön:
Jag beklagar sorgen djupt och hoppas att ni med tiden kan finna eran styrka och ta er igenom sorgen. Ingen ska få behöva känna den här snärtan i sitt hjärta. Mina tankar går även till er.
Må era nära och kära vila i frid.

Till er som miste livet:
Även ni är hjältar, ni kämpade för att ta er där ifrån, men någon stal livet från er.. Och den personen ska snart få betala för det. Ni var väldigt modiga och försökte verkligen. Jag är så hemskt ledsén över att ni inte klarade er därifrån med era liv.
Vila I Frid och finn ro, ni känner ingen smärta längre...

Det som hände ute på Utøya och i Oslo är något man inte kommer att glömma. Det kom i mina tankar när jag fick höra vad som hade hänt var "Har det hänt i Norge, kan det hända här"... Det är nu vi måste tänka till ordentligt och se hur vi kan gå till väga för att förhindra att något sånt här ska kunna hända igen. Jag är fortfarande chockad och förbannad över det som har hänt och tycker riktigt synd om dom som har fått lida. Därför har jag skänkt mina tänkar till ALLA som har drabbats av detta. Så gör som jag har gjort, skänk dina tankar till dom som behöver den som mest just nu!
 








2år Sen....


.... Vi saknar dig så jävla mycket Jennie. Det är svårt att tro att det redan har gått 2år sen du lämnade oss. Du lämnade oss med sorg, smärta och saknad!
En sorg som är obeskrivlig,
En smärta i våra hjärtan som värker varje dag,
En saknad som blir större för var dag som går.
Du kommer alltid att vara våran Ängel.
Vila I Frid Våran Älskade Ängel





Jonas Ernelind Är Död...


.... Vi har förlorat en utav våra bästa handbollsspelare, han förlorade kampen mot sin cancer...
Mina tankar går till hans familj och nära samt kära.
Må Han Vila I Frid!




2år Sen....

Det är 2år sen det hände. Idag är det 2år sen allt förändrades. Idag är det 2år sen du togs ifrån mig! Och jag har fortfarande svårt att förstå att du inte finns kvar hos oss. Det har gått för fort, det känns verkligen inte som att det har gått 2år. Jag hatar verkligen att leva utan dig. Du var för ung för att dras ifrån oss, du var bara 63år. Varför togs just du ifrån oss? Varför kunde du inte ha vunnit fighten mot cancern? Varför vann den mot dig? Kan du svara på det? Varför lät du den vinna? Varför lämnade du oss?
Du fanns alltid där när man behövde dig och du lyssnade alltid på en om man behövde prata ut. Du fanns alltid där, men nu är du borta. Vem ska nu lugna ner mig när jag inte vet vad jag ska göra? Vem ska nu lägga armarna om mig? Förstår du inte att jag behöver ha dig här hos mig?

När du dog så förändrades mitt liv, jag vet inte om du kan se det från himlen, men det har förändrats välidigt mycket. Jag är inte samma person längre. En del av mig försvann när du dog. Inte bara en liten del, utan en stor del. Jag är så arg och ledsen över att du lämnade oss. Varje dag tänker jag på dig och det gör så förbannat ont att veta att du inte kommer tillbaka. För om det är någon jag behöver så är det du. Du är min Mormor, och alla behöver sin Mormor vid sin sida.
Jag är så arg på mig själv, på grund av att jag inte kom och hälsade på dig mer än en gång när du var sjuk och låg på sjukhuset. Jag hälsade på dig EN gång, jag skulle ha hälsat på dig flera gånger och gett dig styrka! Sista gången jag såg dig var 4-5månader innan du dog. Och då ljög jag för dig när jag skulle gå. Jag klarade inte av att se dig så svag så jag sa att jag skulle på match för att jag vill därifrån. Men i själva verket orkade jag inte se dig svag och sjuk. Förlåt Mormor!

Idag är det 2år sen du dog, och jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Och för varje dag som går, så gör det ondare i mig, för saknaden gör så ont och är så stark att den sliter i mig. Jag önskar att du aldrig togs i från mig, för jag behöver verkligen dig, så otroligt mycket. Det finns många saker som gör att jag behöver dig, saker som jag bara kunde prata med dig om. Men nu finns inte du hos mig och jag kan inte prata med någon om det, så jag lagrar det i min själ. Att 2år kan gå så fort är inte snällt, det känndes som om allt hände igår.
Jag hoppas verkligen att vi ses snart igen, för jag håller ärligt talat på att gå under utan dig!
JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET OCH BEHÖVER HA DIG VID MIN SIDA!
Jag älskar dig Mormor, snälla kom tillbaka och säg att allt är en dröm!








Det Är 9år Sen Världen Stannade Till....


Idag är det exakt 9år sen 11 september-attackerna var. Jag minns fortfarande exakt vad jag gjorde vid den tiden. Det var en tisdag och jag hade nyss kommit hem från skolan, slår på tv:n och ser sändningarna från New York, jag trodde inte att det var sant!
När man kom till skolan dagen efter var första lektion Sammhällskunskap med Hans, han springer in i klassen och skriker "ÄR DET NÅGON SOM KAN BERÄTTA FÖR MIG VAD SOM HÄNDE IGÅR!?" och hela klassen ställer sig upp och börjar skrika en massa olika saker som "WTC", "USAMA BIN LADEN", "FLYGPLAN", "RASA", "NEW YORK", "DÖDA PERSONER" (det gick verkligen inte att höra vad vi sa för alla skrek i munnen på varandra).
Jag minns allt så väl, jag minns hur hela lektion var och hur hela kvällen innan var. Alla ord som sades och som skrevs.
Det här en en dag som vi alla kommer ha med oss livet ut, eftersom det var en sånt stort attentat, Att nästan 3000 personer behövde mista sina liv och att över 6000 personer blev skadade på grund av hatet gör mig illamående... Jag förstår inte hur ett sånt stort hat kan leda till att man bestämmer sig för att kapa 4st flygplan och förstöra 100.000tals människor liv?.. Idag är det exakt 9år sen det hände..
Den 11 September 2001 mellan klockan 08:46 – 10:28 (UTC –4) så stannade världen till, och greps av panik. Den här dagen förstörde många människors liv.
Idag är det en dag som vi ska HEDRA och MINNS alla personer som dog i attackerna! Lika väl det som hände vid Pentagon och det som hände vid Somerset County i Pennsylvania.
11 september-attackerna handlar inte bara om World Trade Center attacken, utan dom andra också, det är lika hemsk. Men eftersom det var mest personer som dog vid World Trade Center så tänker man automatiskt på det.


VILA I FRID ALLA 2 986 PERSONER SOM MISTE LIVET UNDER ATTACKERNA!





Dennis Hopper Är Död!

Dennis Hopper har avlidit

Dog i sviterna av prostatacancer
Skådespelaren och Hollywoodstjärnan Dennis Hopper har avlidit i sviterna av prostatacancer.
Hopper, som blev 74 år gammal, är känd för roller i filmer som Apocalypse Now och Easy Rider.
– Han kunde spela jävligt otrevlig och riktigt vidrig som i Blue Velvet, säger Nils-Petter Sundgren.

Dennis Hopper avled i sitt hem i dag. Enligt vännen Alex Hitz var Dennis Hopper omgiven av sin familj och vänner i dödsögonblicket under morgonen.
1969 slog han igenom som regissör i jätteframgången Easy Rider. Det var kamraten Peter Fonda som erbjöd Dennis Hoppes att regissera filmen.

Två Oscarsnomineringar
Dennis Hoppers karriär gick ner kraftigt under slutet av 1970-talet och början av -80 då han var tvångsintagen för missbruksproblem.
Hopper vann aldrig någon Oscar men nominerades två gånger, dels för bästa biroll i filmen Hoosiers från 1986, dels för bästa manus till Easy Rider 1970, året priset delades ut.

”Många minnesvärda roller”
Jens Peterson är Aftonbladets filmexpert.
– Dennis Hopper var väldigt bra tycker jag och hade inflytande som regissör och även som skådis. Som ung spelade han mot en lika ung James Dean i Ung Rebell.
– Han var färgstark och profilerad och gjorde många minnesvärda roller som skurk, framför allt, det var han väldigt bra på, säger Jens Peterson.

”Uppstickarattityd”
Nils-Petter Sundgren är inne på samma linje som Jens Peterson.
– Det kom inte oväntat eftersom han varit sjuk så länge. Han var en stark personlighet i Hollywood från -70 talet, trotsig och rebellisk, säger Nils-Petter Sundgren och fortsätter:
– Han hade en uppstickarattityd inom filmen, det var han och samtida Jack Nicholson som stack upp och vågade utmana. Han var även i Stockholm och gjorde stort intryck på folk under Stockholm filmfestival.

Hur blir han ihågkommen?
– Det som stannar kvar i filmhistorien är ju hans tidiga roller, exempelvis Easy Rider där han åker motorcykel med Jack Nicholson. Men han var intensiv och kunde spela jävligt otrevlig, som i Blue Velvet. Där var han ju riktigt vidrig. Han var en bra skurk, type casted. Och han hade utseendet för det också.
– Dennis Hopper var stor i Hollywood och kommer att bli ihågkommen. Men han var inte lika stor som Jack Nicholson, i mina ögon den allra största.
(Källa)





Paul Gray Är Död !

Slipknot-stjärnan hittad död på hotell

HOLLYWOOD.
Basisten i metalbandet Slipknot är död. Paul Gray, 38, hittades i går avliden på ett hotellrum i Urbandale i Iowa. Nu utreds händelsen av polis. Grays kropp upptäcktes i går förmiddag av anställda på Towneplace-hotellet utanför Slipknots hemstad Des Moines.
– Inget tyder på brott, säger utredarna.
Vad som orsakat dödsfallet är oklart, men Gray hade tidigare gripits för innehav av tunga droger.
– Det här är en fruktansvärd förlust för musikscenen i Des Moines och i världen, sa Matt Nyberg i bandet Facecage.
– Paul var alltid en av de hyggligaste killarna. Man hörde aldrig något negativt från honom.

Krockade drogad
Gray hade varit med och grundat Slipknot, ett band känt för domedagslåtar och ansiktsmasker. Det självbetitlade albumet 1999 sålde i mer än en miljon exemplar.
Den senaste plattan för gruppen som nominerats till sju Grammy, ”All hope is gone”, släpptes i fjol.
2003 greps Gray för olaga narkotikainnehav efter att ha kört sin Porsche rätt in i en annan bilist.
Han åtalades bland annat för marijuana- och kokaininnehav.
Under rättegången beskrev läkaren Joe Takamine en konversation med basisten som kretsade kring Grays ”sporadiska bruk av droger och långa perioder av abstinens”.
(Källa)





Ett År Sen Jennie Dog...



Idag är det 1år sen Jennie försvann från oss... Tiden har gått så ortroligt snabbt, jag kan verkligen inte fatta att det redan har gått 1år!

Livet är fortfarande inte samma sak utan dig, och det kommer nog aldrig att bli det... Vissa av oss har nog inte kommit över din hastiga bortgång, och vissa av oss vill fortfarande inte tro att det är sant.  Jag kan inte föreställa mig hur din mamma mår just nu, men på ett sätt så gör jag det, men kanske inte fullt ut.. Jag känner kanske inte samma sorg och smärta som hon gör... Men jag känner en del av den.

Idag är den 1år sen du lämnade oss, och jag minns den dagen om om den var igår... Jag minns orden som sas till mig, min reaktion och smärtan... Idag är en dag som kommer att var väldigt jobbig för oss. Jag kommer ihåg hur ledsna alla var när vi stod utanför din port, jag minns det så väl...

Jag önskar att det här aldrig hade hänt, jag önskar att vi aldrig hade mist dig. För jag vet att vi behöver ha dig hos oss... Men nu är du våran ängel som sitter på molnen och tittar ner på oss i en vit fin ängla klänning och med dina vita stora vingar... Du sitter där uppe och tittar er och ler mot oss. Vi vet att du håller ett öga på oss... Lova att aldrig slutar vaka över oss.

Vi saknar dig så otroligt mycket! Vila I Frid våran vackra ängel!







Två Svenska Soldater Dödade!!

Sladdade in på Aftonbladets hemsida nyss och såg att två Svenska soldater har blivit dödade, varav att en bor i Sundbyberg, och jag bor där! Så det kom som en liten chock!...


Löjtnant Gunnar Andersson, 31, från Stockholm och kapten Johan Palmlöv, 28, från Sundbyberg har stupat i Afghanistan.

Ytterligare en svensk 21-årig soldat har skadats.
– Det är en tung dag för mig och för Försvarsmakten, säger Sveriges överbefälhavare Sverker Göranson vid en presskonferens klockan 18 på söndagskvällen.
Den svenska styrkan blev på söndag förmiddag beskjuten 40–50 kilometer väster om det svenska högkvarteret i Mazar-i-Sharif i Afghanistan.
Isaf-styrkor tillsammans med afghanska enheter ur armén och säkerhetsstyrkorna besvarade elden, men Försvarsmakten har ingen uppfattning om den eldgivningens verkan.

"En tung dag"
Löjtnant Gunnar Andersson, 31, från Stockholm och kapten Johan Palmlöv, 28, från Sundbyberg samt en lokalanställd tolk stupade. Ytterligare en 21-årig svensk soldat har skadats.
– Det är en tung dag för mig och för Försvarsmakten, säger ÖB Sverker Göranson vid en presskonferns i Högkvarteret i Stockholm på söndagskvällen.
– Klockan 11.03 utsattes en fotpatrull för en eldgivning som skadade fyra av våra män. Tre av dem avled av sina skador en av dem är fortfarande skadad. I sådana här stunder går mina och våra tankar till de anhöriga. Familjer har förlorat sina söner, flickvänner har förlorat sina pojkvänner, kamrater har förlorat sina kamrater.

Fördes till Camp Marmal
Sjukvårdinsatser påbörjades direkt på plats. Soldaterna fördes därefter till det tyska fältsjukhuset på Camp Marmal utanför Mazar-i-Sharif.
– En soldat skottskadad i ena foten. En fältambulans fanns i patrullen och samtliga fick snabbt vård, säger arméinspektör Berndt Grundevik.
– Stämningen vid förbandet är samlad. Förberedelser pågår för att ta hem de stupade.
De två svenska soldaterna avled av eld från handeldvapen.
– Det handlar om finkalibrig eld. Pistol eller automatvapen.

Oroligt område
Attacken mot svenskarna inträffade i distriktet Charbolak, nära byn Gor Tepa, som bebos av pashtuner, uppger Jörgen Holmström, Svenska Afghanistankommitténs programchef i Kabul, för TT.
– Det är ett oroligt område, säger Holmström.
Trots att Charbolak är ett område med sporadiska strider, vägbomber och ett tillhåll för talibaner, driver kommittén ett utbildningscenter där. En skola där handikappade barn får lära sig läsa, skriva och får proteser och träning.
Holmström hoppas att striderna inte innebär ett hot mot kommitténs personal i Charbolak.
– Vi känner hela tiden en oro över att våra civila hjälpverksamhet blandas ihop med Sveriges militära insats, säger Jörgen Holmström, som har lång erfarenhet från arbete i Afghanistan och talar persiska.

"Säkerhetstjänsten utreder"
Den afghanske journalisten Enayat Najafizada i Mazar-i-Sharif säger till TT att det var talibanerna, och inte kriminella, som låg bakom attacken.
– Kriminella skulle inte våga attackera en Isafpatrull, säger han.
– Storbritannien och USA utför stora operationer i södra Afghanistan, därför har talibanerna skickat många av sina män till norr, för att skapa kaos och osäkerhet. De är starkast kring Kunduz, men finns också i de pashtunska byarna väster om Balkh, där attacken skedde. Det här är bara början, säger Enayat.
– Säkerhetstjänsten har påbörjat en utredning. De ska ta reda på vilka personer som låg bakom attacken, och ta itu med dem.
Enayat ringde på TT:s begäran upp en nära släkting inom säkerhetstjänsten NDS, och uppgifterna om utredningen och om att attacken skedde i en by kommer från släktingen.

Flera attacker
Försvarsmakten hävdar dock att man ännu inte vet vilka motståndarna är.
I området där överfallet skedde genomförde svenska och finländska soldater ett narkotikatillslag i veckan, där fyra personer greps och 70 kilo narkotika beslagtogs, liksom sprängämnen.
Det är också i samma område som en lokalanställd afghansk tolk dödades i ett bombattentat i november, då också fem svenska soldater skadades.

(källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6561293.ab)





Ett År Sen Cosmos!







Älskade Mormor!

Det är ett år sen det hände. Idag är det ett år sen allt förändrades. Idag är det ett år sen du togs ifrån mig! Och jag har fortfarande svårt att förstå att du inte finns kvar hos oss. Det har gått för fort, det känns verkligen inte som att det har gått ett år. Jag hatar verkligen att leva utan dig. Du var för ung för att dras ifrån oss, du var bara 63år. Varför togs just du ifrån oss? Varför kunde du inte ha vunnit fighten mot cancern? Varför vann den mot dig? Kan du svara på det? Varför lät du den vinna? Varför lämnade du oss?
Du fanns alltid där när man behövde dig och du lyssnade alltid på en om man behövde prata ut. Du fanns alltid där, men nu är du borta. Vem ska nu lugna ner mig när jag inte vet vad jag ska göra? Vem ska nu lägga armarna om mig? Förstår du inte att jag behöver ha dig här hos mig?

När du dog så förändrades mitt liv, jag vet inte om du kan se det från himlen, men det har förändrats välidigt mycket. Jag är inte samma person längre. En del av mig försvann när du dog. Inte bara en liten del, utan en stor del. Jag är så arg och ledsen över att du lämnade oss. Varje dag tänker jag på dig och vill bara att du ska ringa och säga att allt är en dröm, att du fortfarande lever. Men jag vet att det aldrig kommer att hända. Och det är otroligt svårt att acceptera det. För om det är någon jag behöver så är det du. Du är min Mormor, och alla behöver sin Mormor vid sin sida.
Jag är så arg på mig själv, på grund av att jag inte kom och hälsade på dig mer än en gång när du var sjuk och låg på sjukhuset. Jag hälsade på dig EN gång, jag skulle ha hälsat på dig flera gånger och gett dig styrka! Sista gången jag såg dig var 4-5månader innan du dog. Och då ljög jag för dig när jag skulle gå. Jag klarade inte av att se dig så svag så jag sa att jag skulle på match för att jag vill därifrån. Men i själva verket orkade jag inte se dig svag och sjuk. Förlåt Mormor!

Idag är det ett år sen du dog, och jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Och för varje dag som går, så gör det ondare i mig, för saknaden gör så ont och är så stark att den sliter i mig. Jag önskar att du aldrig togs i från mig.
Jag älskar dig Mormor, snälla kom tillbaka och säg att allt är en dröm!

 






Grattis Jennie!

Idag skulle du ha fyllt 22år min vän, tiden utan dig är inte lätt att ta. Vi saknar dig så otroligt mycket och vi behöver verkligen ha dig här. Jag ska gå ner och tända ljus för dig ikväll hade jag tänkt. Stå där och minnas dig och verkligen rensa mina tankar. Det är så förbannat tomt utan dig, och det är många som säger det. Vi har fortfarande inte riktigt förstått att du är borta. Det är väldigt svårt att acceptera det, men med tiden så tror jag att vi kommer göra det, men inte just nu. Det är för tidigt att acceptera det. Du kommer alltid att finnas i våra minnen och i våra hjärtan. Vi kommer alltid att älska dig hög min Ängel!

Grattis på 22årsdagen min älskade Ängel!







Ulf Larsson!







En Ängel Med Namnet Jennie Sällemark!


Livet är inte som det ska vara efter att du dog. Dom flesta har totalt tappat kontrollen och har gått ner i skiten totalt. Det är svårt att se hur vissa personer har tagit det här så hårt, det är grymt svårt att det.

När jag fick höra att du var död så ville jag inte tro på det. För det känndes så overkligt på något sätt. Och att möta alla dagen efter... Det var inte alls kul, att se dom som man inte är vana vid att se gråta, grät som mest. Killarna var värst att se, eftersom dom är dom starka av oss, men så var det inte den dagen.
Och det är väl inte så konstigt, eller hur? Dom hade ju mist en utav deras bästa vänner.

Livet utan dig Jennie går inte att beskriva, För det är inte som det var när du levde. Vi är inte samma personer längre.

Även om du inte finns kvar hos oss som en person, så kommer du alltid att finnas kvar i våra hjärtan och minnen.
Jag minns en sak som prästen sa när han började prata på din begravning, och det var "Nu börjar våren och sommaren, utan våran älskade Jennie..." och då slog det mig. Det är fan sant, våren och sommaren börjar nu, och Jennie kommer aldrig mer få uppleva den. Vi kommer att få känna värmen och för se solen igen, men det kommer inte du att få göra.

När ett årsdagen är så vet jag att det är otroligt många personer som kommer att åka till platsen där du hittades. Jag är en av dom som kommer att åka dit. Vi kommer att stå där och hedra och minnas dig som den personen du var. Och vi kommer att fälla tårar över att du lämnade oss för tidigt. Du var bara 21år Jennie och jag frågar mig själv väldigt ofta "Varför togs du ifrån oss? Du var så ung. Varför?" Men jag kommer inte att få något svar.

Nu kommer tårarna och det är bäst att sluta. Vi kommer aldrig glömma dig Jennie Sällemark, aldrig glömma dig. Hoppas att du har det bra på andra sidan.

Vila I Frid Våran Vackra Ängel!





Patrick Swayze Är Död !!!


Tyvärr så är en utav världens bästa skådespelare död. Han orkade inte kämpa mot cancern längre.

VILA I FRID PATRICK SWAYZE
* 1952.08.18 - † 2009.09.14
VI KOMMER SAKNA DIG!





8år Sen!


Idag är det exakt 8år sen 11 september-attackerna var. Jag minns exakt vad jag gjorde vid den tiden. Det var en tisdag och jag hade nyss kommit hem från skolan, slår på tv:n och ser sändningarna från New York, jag trodde inte att det var sant!
När man kom till skolan dagen efter var första lektion Sammhällskunskap med Hans, han springer in i klassen och skriker "ÄR DET NÅGON SOM KAN BERÄTTA FÖR MIG VAD SOM HÄNDE IGÅR!?" och hela klassen ställer sig upp och börjar skrika en massa olika saker som "WTC", "USAMA BIN LADEN", "FLYGPLAN", "RASA", "NEW YORK", "DÖDA PERSONER" (det gick verkligen inte att höra vad vi sa för alla skrek i munnen på varandra).
Jag minns allt så väl, jag minns hur hela lektion var och hur hela kvällen innan var. Alla ord som sades och som skrevs.
Idag är det en dag som vi ska HEDRA och MINNAS alla personer som dog i attackerna! Lika väl det som hände vid Pentagon och det som hände Somerset County i Pennsylvania.
11 september-attackerna handlar inte bara om World Trade Center attacken, utan dom andra också, det är lika hemsk. Men eftersom det var mest personer som dog vid World Trade Center så tänker man automatiskt på det.


VILA I FRID ALLA 2 986 PERSONER SOM MISTE LIVET UNDER ATTACKERNA!





Att Gråta Sig Själv Till Söms...

... Är definitivt inte kul. Jag har gjort det ett antal gånger och vill verkligen slippa att göra det vid vissa tillfällen. Jag HATAR verkligen att gråta mig själv till sömns! Och jag önskar bara att Z kunde vara här och trösta mig när dom gångerna kommer. Men tyvärr så är han inte här.

Den senaste tiden har det hänt mer än förr, det beror antagligen på att jag saknar min Mormor så sjukt mycket, jag vill kunna säga till mig själv att det inte är sant att hon är död. Utan att allt bara är en dröm. Det är så sjukt overkligt att  hon är borta. Hon finns inte, hon andas inte, hon lever inte!
Det har snart gått ett år och det göt fortfarande LIKA FÖRBANNAT ONT! Jag förstår inte att det kan göra så här jävla ont att sakna något!
Så fort jag tänker på henne så kommer tåraran! VARFÖR LÄMNADE DU OSS??!!! Du fanns alltid där om man behövde någon som lyssnade, du fanns alltid där när man var ledsen, du fick oss alltid att skratta!
FAN VAD JAG SAKNAR DIG! JAG BEHÖVER DIG HÄR!! Jag vill inte gråta mer, jag vill inte ha ont i mitt hjärta längre. Kan du inte bara komma tillbaka och säga att allt är en dröm? Snälla?





Tidigare inlägg





Läsvärt




RSS 2.0