Du Finns Alltid Hos Mig!

Jennie, min lilla Jennie, du finns alltid hos mig. Dom här senaste dagarna har jag tänkt på dig och saknat dig mer än någonsin och jag har besökt din grav nästan varje dag under sommaren... Det är fortfarande väldig många utav oss som inte har kommit över din bortgång, men jag har lärt mig att leva med att inte kunna prata med dig så som vi gjorde, men det är svårt att kunna acceptera det. Det tog ett bra tag innan jag hittade min styrka som gjore att jag kunde hantera sorgen efter att du gick bort. Vissa av oss har tagit det hårade än andra, och vi försöker så gott vi kan med att hjälpa dom att försöka hantera sorgen.

Nu är det sommar, och den är inte likadan utan dig.. Golfängarna ser gråare ut och vi sitter knappt där om kvällarna som vi alltid gjorde när du var i livet... Om jag tänker efter som har vi alla gått skilda vägar (kanske inte alla, men vissa av oss), det är sällan man ser oss tillsammans. Det var du som höll ihop oss helt enkelt. 
Sommarkvällarna ser mörkare ut och känns kallare, kan du inte komma tillbaka till oss nästa sommar så vi åtminstonde kan få uppleva en sommar med dig igen?

Det har gått 2år, 4månader och 24dagar sen vi miste dig och det går inte en enda dag utan att vi tänker på dig, älskar dig och saknar dig. Vila I Frid min underbara vän, vi ses snart igen!



Vissa personer som jag har mött har sagt att jag har blivit känslokall pga att jag har kunnat gå vidare snabbare än andra, och vissa personer skriver och säger att jag inte vet hur det är att mista någon nära för att jag skriver att jag hoppas att man kan hitta stryka att ta sig igenom sorgen, för det är något vi alla som måste gå igenom någon gång i livet, att mista någon är fan inte lätt, men man finner alltid en stryka som får en att kunna hantera sorgen.. Jag om någon borde veta det, att mista sin mormor, två vänner, sin gudfar och en nära släkting på 5månader är inte lätt... Men jag fann min styrka tillslut (så du som skrev det du skrev, tänk efter lite innan du skriver). Så jag ville bara klargöra att jag vet exakt hur det är att mista någon som stod mig nära...





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback





RSS 2.0