Jag har väldigt många nära killkompisar, men det finns en som tar alla platser och platsen som min bästa killkompis! Jag har skrivit om honon förut, men eftersom han är min bästa killkompis och ja dagens ämne är just det ämnet så tänker jag skriva om honom igen (och jag lär skriva om honom flera gånger).

Min bästa killkompis heter Alexander Stridfeldt vi har känt varande sen den 21 Oktober 1988, vi låg nämligen på samma BB-sal när vi föddes och har hållt kontakten sen dess. Vi har gått igenom en hel del tillsammans och vi har alltid ställt upp för varandra. "Det är DU och JAG mot VÄRLDEN!", det kan jag verkligen lova att det är Alex, jag blev så himla rörd när jag hörde han säga dom orden, och det är så otroligt skönt att vi har fått upp våra kontakt igen så som den var förut. För jag behöver verkligen ha honom i mitt liv. Det finns verkligen ingen annan som skulle kunna ta hans plats hos mig, han är inte bara min bästa killkompis utan han är även min absoluta bästa vän, och det är jag jävligt stolt över att säga.
Jag kommer alltid att älska honom på ett mycket speciellt sätt. För vårat vänskapsband är så otroligt starkt, det går inte att bryta sönder. Det är så starkt på grund av allt vi har gått igenom tillsammans. Jag kommer ALDRIG att säga upp min vänskap med honom, det spelar ingen roll vad som händer, jag står alltid vid hans sida. Det är vad äkta vänner gör!

Jag har så otroligt många minnen med honom så jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Alla födelsedagskalas som vi har haft tillsammans, alla utflykter och semestrar. Jag minns ett utav våra födelsdagskalas riktigt mycket, och det var den vi hade i Hallonbergen, jag tror vi fyllde 7-8år då. Vi skulle mata varandra med mumms mumms, med förbundna ögon. Ni kan ju gissa hur vi såg ut efteråt, vi hade mumms mumms i håret och på kläderna. Och jag minns Halloweenparty han hade uppe på vinden. Han hade på sig sin vita läskiga mask (och han visste hur rädd jag var för den maskenm jag bokstavligt talat grina när jag såg honom i den), jag kommer ihåg att an stod i hallen och skrämde livet ur mig. Jag blev så rädd att tårarna kom fram, och när han såg hur rädd jag blev tog han av sig masken kramade om mig och sa "Det är ju bara jag".
Och alla gånger vi har stått i din säng och sjungit till Nordman eller Robyn, alla gånger vi har klätt ut oss och alla övernattningar. Och en sak som jag minns väldigt väl är den gången vi var här hemma och uppträde till Markoolio. Vi har gjort så himla mycket i våra dagar, så det skulle ta en hel evighet och skriva upp allt.

Jag älskar den här personen så förbannat mycket. Det finns ingen som kan ta hans plats i mitt hjärta. Skulle han försvinna ifrån mig så skulle jag försvinna dagen efter. Jag skulle verkligen inte klara mig utan honom. Han är min bästa vän och kommer alltid att vara det, no matter what. Det har varit vi två i tid och evighet, och det kommer alltid att vara vi två. Han är det bästa jag har, och Han är den underbaraste personen som finns. Inte ens döden kommer kunna skilja på oss.

Du är verkligen min bästa vän och jag älskar dig så sjukt mycket. Du kommer alltid att vara den som är min bästa vän. Aldrig i livet att någon kan ta den platsen ifrån dig. Vi kommer att bli gamla tillsammans, vi kommer att sitta när vi är 70år och prata minnen.

(Klicka HÄR för att komma tillbaka till listan)