För någon dag skrev jag att jag inte klarade mig utan Z, och det stämmer fortfarande. Han är verkligen den personen som får mig att stå kvar på marken med starka ben även om jag helst bara vill falla ihop och försvinna ibland.
Vi har snart känt varandra i ett år, men det känns som om att vi har känt varandra i evigheter. Han får mig att må bra och jag blir glad, oavsett vad han säger, som nu när han säger i telefon (ja jag pratar faktiskt med honom i telefonen just nu):"Vi leder serien och Djurgårn' åker ur!" så sitter jag bara och skrattar åt honom, för vad kan jag säga? Att det inte är sant? Nej det kan jag inte för vi ligger ju faktiskt riktigt illa till.
Z du får mig verkligen att le hela tiden, och du vet hur mycket jag älskar när du hör av dig till mig, som du gör nu. Det är så otroligt att du kan veta när man verkligen vill att du ska höra av dig, för jag låg och tänkte på dig och bara undrade hur du hade det. Och sen bara 2-3min senare så ringer du. Det är som om du kan känna av när jag verkligen saknar dig som mest.

"I am strong when I am on your shoulders
You raise me up to more than I can be."

Det är verkligen sant, du ger mig styrka, du ger mig ork. Du får mig att se det onda med en annan blick, och ger mig den styrkan så jag kan gå vidare. Hade inte du gjort det så vet jag faktiskt inte om jag hade suttit här idag, utan jag hade nog varit någon helt annanstans.
Du har stått vid min sida hela tiden, och även om du har haft egna problem har du släppt dom och lyssnat på mina istället. Och det tackar jag dig för.

"All of the things that I want to say
Just aren't coming out right
I'm tripping on words, you got my head spinning
I don't know why I can't keep my eyes off you."

Det jag har velat säga till dig en bra tid nu har jag inte vågat säga. Men jag säger det till mina vänner och i bloggen, så ännu en gång frågar jag mig själv.
Varför kan jag inte berätta för dig hur jag känner för dig? Är det verkligen så svårt att säga att jag verkligen tycker om dig? Nej det är inte det, jag säger det ju hela tiden till mina vänner, så då borde jag ju kunna säga det till dig med. Eller hur? Men nej, det tar stopp.
Som nu när vi snackar, jag har försökt säga det flera gånger, men jag börjar prata om annat. Det är verkligen något fel på mig som inte vågar säga det till dig.

"There's something in the way, cause' I can't breathe
Something in the way, cause' I can't see
Everytime I try, it feels so real"

Det är verkligen exakt sådär jag känner när jag ska berätta det för dig. Och jag förstår inte varför! Det borde inte vara svårt för mig att säga "Hjärtat, jag tycker verkligen om dig, mer än en vän." eller kan det vara så svårt? Tydligen så kan det var det.
Du kommer alltid att vara den som ligger närmast mitt hjärta och det har jag sagt tidigare. Och jag menar det verkligen. Jag gör allt för dig, och kommer alltid att stå vid din sida vad som än händer! Z du betyder så otroligt mycket för mig och det vet du. Tack för att du finns. Du är mitt stöd i den mörkaste natten. Och jag är glad över att det är du som får mig att leva vidare.

Jag klara mig fan inte utan dig Z, vet inte vad jag ska ta mig till utan dig!

Det var för länge se vi snackades vid och sågs! Jag BEHÖVER verkligen ha dig här nu.

Jag känner att jag inte orkar med saker just nu och behöver din trygga famn! Allt är bara så jävla jobbigt nu att jag bara vill försvinna, försvinna så att ingen vet vart jag är. Jag behöver verkligen ha dig vid min sida nu. Jag behöver verkligen få höra dig viska i mitt öra att allt kommer att bli bra. DU är den personen som kan få smärtan att försvinna. Du är den enda som kan få den smärtan att försvinna!

Jag fattar inte varför vi inte pratar med varandra som förr! Jag vill att det ska vara som förr, när du bara ringde på morgonen och sa att du var på väg hem eller att du saknade mig.

Det finns ingen annan som får mig så glad dom du har fått mig som senaste månaderna! Du stod vid min sida när jag ville ge upp allt. Du sa att du alltid skulle finnas där, men det känns inte som det, i alla fall inte nu när jag behöver dig som mest, när jag behöver din famn och trygghet som mest. DU är den jag behöver mest vid min sida och du finns inte där.

Det är så otroligt jobbigt att känna såhär som jag göra för dig i vissa stunder, för jag vet inte vart jag har dig. Vissa av mina vänner säger att jag ska släppa taget om min känslor, och jag vet att dom inte menar något illa med det. Men det går inte för jag kan bara inte tänka mig hur jag skulle må om jag släppte allt jag känner för dig!

Allt jag vill just nu är att ha dig här, bredvid mig i sängen och ligga tryggt i din famn, höra hur du viskar att allt kommer att bli bra tills jag somnar tryggt i den. Jag skulle göra vad som helst för att få den stunden just nu! Tro mig, vad som helst!

Jag kan inte fatta att jag har dom här starka känslorna för dig och att jag har ett sånt behov av dig. Det är jobbigt att ha det, när du inte ser det.

När jag skrev sms till dig och berättade att jag saknade dig så svarade du alltid med att du saknade mig med. Men nu när jag smsar eller något, så får jag oftast inget svar, och det gör ont i mitt hjärta då. Tro det eller ej, men det gör faktiskt det.

Du kanske inte vet om det här, men DU är den personen som får mig att leva vidare, när jag helst vill ge upp. DU är den personen som får mig att känna mig älskad och att jag räcker till. DU är den personen som gör mig lycklig. DU är den personen som får mig att le när allt ser mörkt ut. DU är den personen som gör att jag glömmer all smärta i mig. SÅ SNÄLLA FÖRSVINN INTE FRÅN MIN SIDA! Jag ber dig Z, försvinn inte från min sida, jag behöver dig vid min sida!

Ni som kanske undrar så är Hjärtat och Z samma person, eftersom det här är lite mer personligt så skrev jag inte Hjärtat i detta inlägg, för nu är det riktat rakt mot honom, ja det har det varit dom andra gångerna med. Men nu är det verkligen så att jag vill att han förstår hur mycket jag behöver honom.

Baby for all my life, don't you know that it's true?
I'm living to love you!
So baby don't think twice, if you feel what I feel.
Trust your heart, and do what I do.
‘Cause I'm living to love you!

Det är exakt så jag känner för dig Hjärtat! Du har fått mig att falla för dig. Och det enda jag tänker på är hur mycket jag tycker om dig. Tycker om är nog fel att säga, för jag är fan kär i dig!

Du finns alltid i mina tankar, dag som natt. Jag drömmer om dig både när jag sover och är vaken. Jag kan inte hjälpa att jag är så här kär i dig som jag är. Jag skulle verkligen göra allt för att få ha dig i min närhet. Jag behöver verkligen få känna din trygghet och värme. Du får mig att må bra, utan dig så är jag inte hel.

Jag har aldrig känt såhär i hela mitt liv!
Du får mig att känna mig älskad och det gör så att min dag blir ljus

"Jag känner dig, du är min själsfrände. Vi är gjorda för varandra <3"

När du skrev det till mig så fällde jag tårar, för ingen annan har sagt så till mig förut. Och du ser mig som den jag är.

Jag vet att mina känslor för dig är äkta!
För varje gång vi pratar blir jag svag i min kropp och själ. Och varje gång vi ses så är mina ben som spagetti, på grund av att jag har otroligt starka känslor för dig. När vi inte har pratat på ett tag så gör det sjukt ont i mig. Jag saknar dig hela tiden. Jag saknar dig så mycket att det gör ont i mitt hjärta.

Jag önskar att jag på något sätt kunde visa dig hur mycket jag verkligen älskar dig. Att inte kunna visa dig det är väldigt jobbigt. Jag har många gånger varit nära på att sätta mig på ett tåg till dig, bara för att jag vill berätta för dig vad jag känner i mitt hjärta. Jag vill kunna säga att jag älskar dig när vi ses. Men varje gång jag försöker så kommer inte orden fram. Jag vågar verkligen inte säga det, för jag vet inte hur du skulle reagera på det.

Jag avslutar med att säga en sak som Hännie skrev i hennes låt som verkligen stämmer in.

We meet, you saw me. We kissed, I'm falling.
Let me in your life, and I will hold on.
I will stay strong for both of us.
Just let me love you. Because I do!

Igår när jag sjöng två speciella låtar som jag inte sjunger inför folk (men gjorde det igår), så blev jag väldigt känslosam. För dom påminner mig så jävla mycket om dig Hjärtat!

När jag stod där och sjöng så sjöng jag dom för dig, fast du inte var där. Och tro mig hade du varit där när jag sjöng dom så skulle jag helt klart ha fällt tårar (gjorde nästan det igår när jag sjöng dom).

"Jag kan inte fatta att man kan sakna en person så mycket som jag saknar dig"

Jag menar det Hjärtat, jag saknar dig så förbannat mycket att det gör ont i mig! Jag vill bara ha dig här! Förstår du inte det? Jag vill bara ligga i din famn och känna mig trygg, jag vill att smärtan försvinner!
Det gör ännu mer ont att vet att du inte kan vara här, pga att du bor ett antal mil från mig. Jag fattar inte att jag kan känna såhär för dig, jag har aldrig känt så här i hela mitt liv, tro mig.
Du vet att jag alltid kommer att finnas vid din sida, och att jag alltid kommer att stötta dig i vad som än händer, jag har stöttat dig så här långt, och jag lämnar inte din sida. För du betyder för mycket för mig.
Du betyder verkligen allt för mig, och tro mig jag skulle göra vad som helst för din skull!

I would fight for you, I'd lie for you! Walk the wire for you, I'd die for you! You know it's true. Everything I do, I do it for you!

Jag skulle verkligen dö för din skull, ärligt tala Hjärtat, jag skulle verkligen kunna göra det.
Speciellt för att bevisa att jag verkligen gör ALLT för dig.

Jag vet inte hur många gånger du har fått mig att må bättre när jag är nära på att ge upp. Bara att du ringer och pratar med mig gör mig varm, och när jag får spontana sms av dig där du säger att du är i närheten och vill ses, det gör mig varm. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag hoppas VERKLIGEN att du kommer hit i sommar, det skulle vara så otrolig kul om du gjorde det. Jag vet att vi skulle ha det sjukt kul.

Nä, nu ska jag nog ta och sluta skriva om dig innan jag blir känslosam igen.
Jag saknar dig så otroligt mycket Hjärtat!

Idag hände det något riktigt riktigt kul. Jag sitter i soffan helt död inlindad i mitt täcket och väntar på att Top Model ska börja, när jag helt plötsligt får ett sms av HONOM! Där det står att han är i Stockholm vid en viss tidpunkt och att han gärna vill träffa mig.

Jag flyger upp ur soffan, springer in till mitt rum och sen in till min syster och säger att jag ska dra in till stan en snabbis men att jag bara ska duscha och skit först (jag menar man kan ju inte åka in till stan med ett hår som står åt alla håll och kanter och sminket som är nere vid knäna typ).

När jag har duschat så smsar jag Hannah för att få lite stöd, för att då börjar jag bli riktigt nervös, och jag förstår inte varför, jag har ju liksom träffat honom förut. Så Hannah ringer upp mig och säger åt mig att jag ska gå över till henne så ska hon hjälpa mig att fixa håret och så. Så jag går över till henne med håret inlindat i en handduk (jättesnyggt jag vet, men det är ju liksom bara två portar till henne).

När jag väl är hos Hannah så peppar hon mig jätte mycket (tack för det, du fick mig att inte vara så nervös). Sen var det då dags att åka in till stan. Jag stod på tåget och tyckte att allt gick så långsamt. När jag står på tåget, så ringer han och berättar var jag ska möta honom (och jag som är en äkta 08a vet exakt vad han pratar om).

Nu är den stunden inne där jag ser honom stå där han sa att han skulle stå. Det var bara att släppa väskan och krama om honom. När jag kramar honom så blir jag riktigt lycklig och jag känner att jag börjar rodna (hoppas verkligen inte att han såg det). När jag är med honom så ringer min tjejkompis Laura och frågar vad jag gör, och vårat samtal lät ungefär såhär.

Jag: "Hallu."
Laura: "Hej Gumman!"
Jag: "Du kan ALDRIG gissa vart jag är!"
Laura: "Nää, vart är du?"
Jag: "Jag är inne i stan... Men inte själv."
Laura: "Jasså? Vem är du med då?"
Jag: "Hjärtat!"
Laura: "NEJ!! Det är du inte alls!!"
Jag: "Joo det är jag visst!"
Laura: "NEJ!!!"
Jag: "Joo... Hjärtat, säg hej till Laura."
(Ger telefonen till Hjärtat)
Han: "Hej Laura!!"
Laura: "Är det verkligen du?"
Han: "Nej det är det inte... Det är klart att det är vem trodde du att det var? Nä nu får du prata med Emmz igen!"
Jag: "Jag sa ju det."
Laura: "OMG! Emmz... "
Jag: "Blev du förvånad?"
Laura: "Jaaa..."
Jag: "Men jag hör av mig när jag kommer hem, okej?"
Laura: "Ja gör så! Bye bye"

Sen efter det var allt helt underbart. Jag mår så himla bra när jag är med honom eller pratar med honom. Jag får en helt annan känsla i mig när jag är med honom. Och varje gång jag kramar honom hej då gör det ont i mitt hjärta. Jag sa till honom att jag inte ville att han skulle åka. För det ville jag verkligen inte. Utan honom är jag inte hel och det har jag sagt förut. Jag tycker verkligen om honom, och det hoppas jag att han vet nu. Annars så får jag väl ta och säga det till honom.

Den här dagen var helt enkelt helt jävla underbar. Och jag har dig att tacka för det Hjärtat!

Nu ska jag berätta en sak som jag har tänkt på att berätta länge.... men har inte riktigt övertalat mig själv att göra det. Men nu så har jag gjort det. So here we go....

Det är Tisdagen den 20e Januari 2009....

Han jag tycker om är på väg till Stockholm för att träffa en tjejkompis, självklart blir jag riktigt svartsjukt, för jag vill ju självklart att han ska träffa mig.

Jag sitter på morgonen/förmiddagen och gör mig i ordning för jag ska träffa en tjejkompis för vi ska in till stan, när jag väl sitter och fixar mig så ringer han mig. Och jag svara självklart som jag brukar svara när det är han som ringer. Och jag måste erkänna det var riktigt svårt att hålla svartsjukan borta när jag prata med honom, för han var nämligen med sin tjejkompis när han ringde mig. Han frågade mig om jag visste om det fanns någon bra restaurang i närheten av Odenplan. Och jag säger att Hard Rock Café ligger där, sen var vårat samtal slut (jättekul samtal, han frågar mig om en restaurang för att han ska bjuda sin tjejkompis på lunch).

Jag träffar min tjejkompis och vi åker in till stan. Vi sätter oss på Café 60 och snackar lite. Och jag sitter verkligen och gnäller hela tiden, jag sitter och berättar hur arg och svartsjuk jag är för att han är här i Stockholm och kan inte träffa mig och jag blir bara mer och mer arg (ja ni vet hur vi tjejer låter när vi är svartsjuka). Och jag slutar verkligen inte gnälla, asså jag tror vi satt på det där Cafét i 4timmar och jag bara satt och snacka om det. Och snäll som hon är så sitter hon bara där och lyssnar och försöker få mig på bättre humör. Men det går verkligen inte. Min telefon ringer och det är en utav mina närmsta polare som ringer, och jag berättar allt för honom också. Och han försöker också få mig på bättre humör (men jag är en envis jävel så lycka till tänkte jag, ingen kan få mig på bättre humör nu). Tillslut så lämnar vi Cafét och beger oss till Mc Donalds på Hötorget för min tjejkompis blir hungrig, (inte nog med att vi har fikat i 4timmar liksom).

När vi är på väg till Hötorget så pratar jag med min polare igen, för han ringde upp och fråga om jag var på bättre humör med det var ju inte, (hur skulle ni själva må om killen/tjejen ni tycker om är där ni bor och inte kan träffa er?).

När vi kommer in på Mc Donalds pratar jag fortfarande med min polare i telefon. Men till slut lägger jag på för jag tycket att det är lite otrevligt mot min tjejkompis, (jag är ju med henne inne i stan för att umgås med henne om man säger så). Jag tror jag hinner säger två ord till henne innan hon säger.

"Emmz, din mobil ringer!"
Jag kollar ner på telefonen och ser att det är HAN som ringer. Jag svara självklart och så säger han.
Han: "Vart är du?"
Jag: "På Mc Donalds på Hötorget, vaddåra?"
Han: "Stanna där, jag kommer till dig nu!"
Jag: "V-va?!"
Han: "Stanna där, jag kommer nu okej."
Jag: "Men... Jaha? Okej..... J-jag stannar här."
Han: "Bra för mina batte....*klick*"

Hans batterier på telefon dog under samtalet, där sitter jag nervös och skakar. Ärligt jag får panik!! Jag blir så nervös att jag lägger huvudet på bordet och fäller tårar. Det går 10min och han har inte kommit, så jag går ut och ställer mig utanför Mc Donalds.

När klockan blir 19:10 så ser jag honom tvärs över gatan. Han går förbi mig in på Mc Donalds och jag säger till min tjejkompis: "Där är han, varför går han förbi mig?". Han kommer ut och går förbi mig igen. Då busvisslar jag och han lägger inte märke till det. Så jag går fram mot honom och tar av mig luvan (för det regna ute, och jag ville inte förstöra mitt hår) och säger:

Jag: "Känner du inte igen mig?".
Han: "Jag tyckte att det var du men var inte säker, Hej!"
Jag: "Hej"
Han: "Mitt tåg går om 20min, och jag ville träffa dig innan jag åker."
Jag: "Vet du hur jävla mycket jag skakar och hur nervös jag är?"
Han: "Det här är väl inget att vara nervös för?"
Jag: "Kanske inte, men se så jag skakar (räcker fram min hand som skakar som en jävla jordbävning)"

Efter att vi har stått där i någon minut så beger vi oss mot stationen. När vi är på stationen står vi och pratar, och jag har världens leende på läpparna hela tiden, mina läppar ler och mina ögon ler ännu mer. Och visst det hände mer saker där, men det berättar jag inte utan det är något mellan honom och mig (ni kanske förstår vad jag menar). När han ska gå på tåget så ville jag inte släppa honom, det gjorde så ont i mitt hjärta när han gick på tåget.
När tåget hade börjat rulla iväg så kom mina tårar.

Som ni flesta kanske har förstått är det här samma person jag har skrivit om förut.
Jag ångrar inte en enda sekund när jag var med honom, för allt var så perfekt på något sätt.
Nu kommer tårarna igen för jag inser hur mycket jag verkligen tycker om honom och saknar honom. Så det kanske är bäst att sluta nu.

Som ni kanske har förstått så finns det en person som jag tycker himla mycket om, jag nämner HONOM inte vid namn eller så för jag tycker det är onödigt att ni ska få veta vem det är. Men HAN vet mycket väl vem han är.

Jag har skrivit om honom förut, och jag tänker fortsätta skriva om honom när jag känner för det.

Saken är den att jag kan fortfarande inte förstå att man kan känna såhär för en person, jag menar så fort han ringer så blir jag nervös och vet inte riktigt vad jag ska säga.

Och om jag inte har pratat med honom på ett tag så blir jag svag.

Jag hatar verkligen när telefonen ringer när man sover, men när jag ser att det är han som ringer så spelar det ingen roll, jag älskar att han kan ringa tidigt på morgonen bara för att säga god morgon eller berätta att han är på väg hem.

Det jag vill säga är att han kommer alltid att var den killen som jag håller närmast mitt hjärta. Och det tror jag att han vet om (jag hoppas det iaf). Jag skulle kunna göra allt för honom. Det är svårt att känna såhär, för jag vet inte riktigt om han känner samma sak.

Som jag har sagt tidigare, jag kan hålla på att skriva i evigheter om honom, men ibland får man bara inte ut det man känner med ord på rätt sätt!

Hjärtat, om du känner som jag kan du väl tala om det?

Hold Me Now, Or Lose Me Forever!

Det är helt sjukt! Jag har aldrig känt så här i hela mitt liv, jag känner mig så sjuk tom utan HONOM!
Jag har aldrig haft såna här känslor förut, jag är inte hel utan honom eller något.
Helt otroligt att man kan ha så starka känslor för en person. Det enda jag vill är att vara nära honom och känna hans trygghet och värme.
Jag har bara lust att åka till honom och skrika ut mina känslor och be honom att aldrig släppa taget om mig!
Och varje gång jag pratar med honom så har jag en känsla i mig som jag inte kan förklara, mitt hjärta slår fortare och jag blir på någotvis nervös. Han får mig alltid att le oavsett vad som har hänt. Ingen annan har fått mig att känna såhär.

I'd give my all to have, just one more night with you.
I'd risk my life to feel your body next to mine!

Helvete vad jag saknar honom vissa gånger, jag kan sakna honom så mycket så att jag håller på att gå under. Och varje gång jag ser att han har smsat eller ringer mig så hoppar mitt hjärta extra slag.
Och när jag hör vissa låtar så kan vissa delar i låtarna påminna mig om honom.
Han är den personen som får mig att leva vidare när jag helst vill ge upp.
Och jag kommer aldrig glömma det han har sagt till mig för det går rakt in i mitt hjärta.

Baby for all my life, don't you know that it's true?
I'm living to love you.
So baby don't think twice if you feel what I feel.
Trust your heart, and do what I do.
'Cause I'm living to love you!

Jag kan hålla på och skriva i evigheter om hur jag känner för honom, men det skulle inte vara någon mening. Tror inte ens att han skulle läsa det här inlägget så varför ens försöka.
Men ibland måste man lätta på sitt hjärta och säga vad man tycker och tänker, även om det gör ont att inte få något svar.
Har bara två saker till att säga till honom och det är.

If I die tonight, I'd go with no regrets.
If it's in your arms, I know that I was blessed.
And if your eyes, are the last thing that I see.
Then I know the beauty heaven holds for me
But if I make it through, if I live to see the day.
If I'm with you, I'll know just what to say.
The truth be told, boy you take my breath away.
Every minute, every hour, every day.

Du har verkligen fått mig att falla för dig, Jag Älskar Dig Hjärtat!